I början av sommaren visste jag inte alls var jag skulle befinna mig till hösten, det oroade mig en hel del. När jag sedan hade fått veta att jag hade blivit antagen så oroade jag mig ännu mera över om jag skulle hitta nån lägenhet. Och när jag sedan hade hittat lägenhet så fanns det tydligen en massa annat att oroa sig för. Men nu när jag ser tillbaka så kan man ju undra varför jag egentligen oroade mig så mycket. Innerst inne så visste jag att Gud tar hand om mig. Och jag är så oerhört tacksam över drömstudieplatsen, lägenheten, en församling och en fantastisk cellgrupp och alla dessa fina människor jag fått lära känna.
Dessutom har det också hänt en hel massa annat roligt det här senaste halvåret som också gör mig snäppet lyckligare.
Gud e god!
Jag och finkusin på Stellas dop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar