Okej, kvällen gick inte riktigt som jag tänkt mig. Jag sprang helt enkelt för saktat och taktiskt sätt helt otroligt dumt.  Men jag orkar inte ens vara ledsen eller besviken. För dagens glädje från Arcada har som på något sätt lämnat på. Och jag är så fruktansvärt tacksam! Har bekymrat mig en hel massa för framtiden och var jag kommer befinna mig nästa år. Men än en gång så kan jag bara konstatera att all oro är helt onödigt. För det var ju det där med Guds plan. Jag behöver inte oroa mig. Tack!

Nu ska jag sova för imorgon hoppar jag på med kusinen och åker iväg och hälsa på systeri. Skoj!